Före jag åkte på resa glömde jag skriva om en sak som hände på onsdagen. Jag var nämligen och rida med Sylvia (aka Juan), Nicki och Sofia. Vi hade lovat redan sen i början av året att ta med Sofia så att hon får rida, hon hade inte ridit en enda gång före onsdagen. Vi hyrde två hästar från ett stall och så gick vi en liten terrängrutt. Vi turades om vem som skulle sitta på den andra hästen, Sofia red nästan hela rutten. Vi red med islandshästar. Jag har mest erfarenhet med islandshästar så jag var urglad att det inte var stora hästar. Det var jätteroligt (fast jättevarmt) och jag hoppas att vi gör det en annan gång.
Lite bakgrundinfo kan jag ju också ge. Jag har alltså ridit sen 2007, så jag rider nu mitt åttonde år. Alla åtta år har jag ridit på Ankis stall som har bara islandshästar. Jag har ingen aning varifrån jag fick idéen att börja rida, det bara blev så. Jag har varje gång njutit av att rida, det är som terapi. Man får glömma allt som händer i sin värld och bara koncentrera sig på att rida. Man har också en mäktig känsla när man kan kontrollera en 400 kg:s häst. Konstigt nog tycker jag om "problemhästarna" för att då får man faktiskt kämpa för att få resultat. Det som irriterar mig mest är människor som säger att det inte är någon sport, att man bara sitter där och gör ingenting. Hållningen man måste ha i ridning tillhör säkert till de svåraste hållningarna i sport. Allt måste vara just på rätt plats och i linje med allt möjligt. Pricken på i:et blir när du ska göra de rörelserna som övningen kräver så du måste hålla din hållning och på det ännu klara av övningen.
Jag rekommenderar ridning till alla, unga och gamla, det passar till alla!
 |
| Här kommer en gammal goding, från mitt första ridningsår. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar